Jag hade redan som liten mycket spring i benen och hamnade snabbt i facket ” han har lite svårt att sitta still” och för att få utlopp för mitt aktiva behov utövade jag massor av idrotter under min uppväxt tex. simhopp, fotboll, brottning , pingis och framförallt ishockey.
När jag fyllde 16 valde jag ishockey och sedan dess har mitt livet i stort sett bestått av ishockey. När jag på en sommarträning med Brynäs IF 1983 skadade mitt knä första gången, så var det början till slutet på min aktiva karriär. 12 månader senare och två korsbandsskador till, var den aktiva delen slut och jag började som ledare. Vissa säger att ishockeyn tappade en stor talang medan andra kanske inte riktigt håller med.
1984 inleddes min tränarbana med S/G 83.s B-juniorer (födda 1965-66) och den tog slut 2005 med DIF:s A-lag. Under mina 21 säsonger som hockeytränare har jag upplevt enormt mycket, både positivt och negativt.Men det roliga överväger helt klart.
Jag slutade inte som tränare för att jag var less på ishockey eller för att jag tyckte att det var arbetsamt att vara tränare. Nej, jag slutade för att jag kände att jag har bara ett liv och jag måste få upptäcka om jag tycker att något annan kan vara lika roligt eller kanske ännu roligare.
Det jag sysslar med nu är
• Svt med hockeykväll och allt annat som rör ishockeyn.
• Inspiratör/föreläsare där jag pratar om mina år som ledare.
• Delaktig i värdegrundsarbete hos ett antal företag.
• Medlem i nätverket 100 Oktan.
• Och så har jag såklart min blogg.
Dessa lag har jag tränat
S/G 83, 2 år
Väsby IK, 5 år
Hammarby IF, 1 år
Bodens IK, 3 år
CHUR, 1 år
Malmö IF, 3 år
Djurgården, 6 år
